Interpellation om prostitutionscentrum

Interpellation till socialnämndens ordförande
Prostitutionscentrum

Det har kommit till min kännedom att många kvinnor som är utsatta för prostitution inte får den hjälp de behöver.

Stockholms stads socialtjänstförvaltning driver i samarbete med Stockholms läns landsting Spiralprojektet sedan 1978. Sedan 2004 bildar Spiralprojektet tillsammans med Prostitutionscentrum en gemensam enhet. Tio personer arbetar vid enheten. Bland annat åtta socialsekreterare och en barnmorska. Målgruppen är främst kvinnor med erfarenhet av prostitution eller prostitutionsliknande erfarenheter.

Personalen på enheten har stor kunskap om missbruk, prostitution och HIV. De känner till de livsvillkor som de flesta av de besökande kvinnorna har och detta bidrar till en öppenhet som kan vara svår att finna inom det ordinarie vårdutbudet. Enhetens erfarenhet är att kvinnorna ofta sökt hjälp inom den offentliga sektorn tidigare men inte fått det stöd de behövt. Orsakerna kan vara många men att vara kvinna och missbruka och vara prostituerad är att stå lågt i samhällshierarkin vilket märks på vårdgivarnas bemötande. De flesta av kvinnorna som kommer till enheten har varit utsatta för kränkningar och/eller övergrepp, ofta som barn. Många av kvinnorna har prostituerat sig för att finansiera ett missbruk eller har bytt sexuella tjänster mot droger. Ibland är inte prostitutionen förenad med missbruk utan används som ett självskadebeteende och bekräftar kvinnans självförakt och negativa självbild. Kvinnorna som kommer till enheten tillhör en svårt belastad grupp som ofta ”faller mellan stolarna”.

Enheten består av en landstingsdel och en kommunal del. Många kvinnor reser till Stockholm från kranskommunerna eller andra platser i landet för att prostituera sig. Dessa kvinnor kan inte få hjälp av enheten om inte deras respektive hemkommun betalar. Många av Stockholms kranskommuner är dessvärre ovilliga att betala för kvinnornas behandling. Generella vårdavtal har inte varit möjliga att upprätta med kranskommunerna. Detta har medfört att många kvinnor som är i stort behov av Prostitutionscentrums insatser inte får den hjälp de behöver.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor:

  • Har Vaxholms stad ett vårdavtal med Prostitutionscentrum?
  • Om inte avser socialnämndens ordförande att agera för att kvinnor med hemvist i kommunen, som är eller har varit utsatta för prostitution eller har prostitutionsliknande erfarenheter, ska få hjälp av Prostitutionscentrum?
  • Hur avser socialnämndens ordförande att agera för att kvinnor med hemvist i kommunen, som är eller har varit utsatta för prostitution eller har prostitutionsliknande erfarenheter, ska få adekvat hjälp?

2008 02 27
För Vänsterpartiet i Vaxholm
Gunilla Lauthers