På satellitbilder över jorden syns nattetid en ljus yta över hela Europa och östra USA. Mängden av ljusförorening ökar så snabbt att själva nattmörkret håller på att bli utrotningshotat. Trafiken och de belysta byggnaderna har eliminerat det naturliga mörkret från stora delar i Europa och östra USA. Det finns fortfarande ställen som är skyddade från starka ljuskällor, men ljuset från städer och vägar kan ses även på avlägsna ställen. Ljusförorening, eller ”light pollution”, uppstår då överflödig belysning används eller då ljuset lyser upp mer än vad som är tänkt. Ljuskällor som riktas längs eller över horisontalplanet medför att städer och tätorter får ett karakteristiskt orangegult sken på himlen ovanför.

• Vi som bor i dessa områden kan inte längre se Vintergatan på grund av allt ljus.

• Insekter som är aktiva på natten har minskat i antal och många återfinns döda runt gatlyktor och andra lampor. Vi (och naturen) behöver alla insekter för pollinering av (ätliga) växter.

• Felriktat artificiellt ljus ökar energianvändningen och orsakar onödiga kostnader.

• Gatlyktor och vägbelysning där ljuskällan är synlig, när man rör sig längs vägen, bländar och gör att man får sämre mörkerseende.

• Onödigt ljus stör också vår sömn, påverkar produktionen av melatonin och kan öka risken för bröstcancer.

• Ljusföroreningen är dessutom en estetisk olägenhet i och med att skymningens olika nyanser försvinner. Många vackra byggnader förlorar sina särdrag och blir en intetsägande gråaktig massa.

Att minska mängden ljusförorening innebär inte att vi ska famla i mörkret och känna oss otrygga. Det betyder bara att belysning ska riktas dit där den gör nytta – oftast nedåt. På några ställen i världen har det införts regionala lagar för hur mycket man får lysa upp tillvaron, och framför allt hur lampor får vara riktade. Sådana lagar finns på vissa ställen i USA och i sju regioner i Italien, inklusive dem som omfattar Venedig, Milano och Rom. Ljusförorening är även förbjuden i Tjeckien, enligt en lag som instiftades i juni 2002.

Ljusföroreningar medför att natthimlen blir diffus, vilket gör att till exempel astronomer har svårt att utföra observationer i bebodda trakter. Sverige är ganska lindrigt drabbat jämfört med övriga Europa. Trots det är det omöjligt att bedriva någon forskning här. För att studera stjärnhimlen får svenska forskare använda teleskop belägna på 2 400 meters höjd på Kanarieöarna och i Chiles öknar. Många av oss har dessvärre vant oss vid ”upplysningen”. Och när slöjorna för en gångs skull lättar så slår den stjärnbeströdda natthimlen ned som en chock. Så var det 1994 när strömmen försvann över hela Los Angeles efter en jordbävning. Folk ringde larmcentralerna och anmälde förskräckta att de såg ett gigantiskt, hotfullt silvermoln som lägrade sig över staden. Det var första gången de såg Vintergatan.

Vänsterpartiet i Vaxholm föreslår med hänvisning till det ovan anförda

• att Vaxholm får en utarbetad plan för hur de lampor kommunen är ansvarig för inte skräpar ner med missriktat ljus, dvs. är avbländade och riktade på det de skall lysa på.

• att informera Vaxholms invånare om att allt missriktat ljus bidrar till denna ”light pollution”, genom goda förebilder i val av och placering av offentlig belysning.

• att Vaxholm strävar efter att bli en stad utan ljusnedskräpning.

• Att något område på Bogesundslandet kan bli ett stjärnreservat där man kan se Vintergatan.

Vaxholm den 30 januari 2011

Gunilla Lauthers

Uppdaterades: 03 nov 2013